Bästa musiken första halvåret 2017

Med tidsperioden som det enda sammanhållande temat för den här spellistan bestående av 36 låtar har jag som vanligt valt att lista låtarna i kronologisk ordning med de jag hörde först i början och de senaste låtarna sist. Om du inte har en lika kaotisk musiksmak som jag kan jag rekommendera att lyssna igenom listan en gång poch välja ut dina egna favoriter och lägga till dem på en egen spellista där du kan styra helt över låtkrockarna själv. Listan bör också lyssnas på med Spotify inställd på att spela upp låtarna med 10 sekunders crossfade. Det minskar krockarna något. (Du hittar inställningen under Inställningar > Avancerade inställningar i Spotify.)

Bara för att en artist är dum nog att ge ut ett album i mellandagarna går det inte att ignorera ett av de bästa albumen som getts ut de senaste sex månaderna. Låt efter låt på den här fullspäckade plattan är en hit. Du borde vara tacksam är min favorit just nu. Få har presenterat hat lika mjukt.

När Burial gick och blev tråkig kom Gidge med den svenska urskogen och gjorde den ursprungliga dubstepen relevant igen.

Shackleton och Vengeance Tenfold har slagit sig tillsammans på Sferic Ghost Transmits och dragit dupstepen i riktning mot en mer ren, monoton, tribal. Five Demiurgic Options är med sina 9 minuter och 12 sekunder en av de kortaste låtarna på albumet. Låten lyfter under andra halvan när Vengeance Tenfold börjar mässa.

Peter Morén har slagit ihop två sjuttiotalsprogglåtar från Robert Brobergs Vem Är Det Som Bromsar & Vem Är Det Som Skjuter På?-album i en avskalad cover som luktar sol och sommar.

Drab Majestys Forget Tomorrow låter inte som Sisters of Mercy, även om det är svartrock, men det känns ändå som 10-talets Sisters of Mercy.

Det är en tydlig framåtrörelse i Break My Hearts remix av Magnus Carlsons Det brinner i bröstet. Handklapp och blås och raka trumslag.

Texas album Jump on Board innehöll ett fåtal bra låtar. Let’s Work It Out var första singel och plattans bästa låt. Tell that Girl var också helt ok.

Little Jinder bygger i Kvicksand upp mot ett euforiskt crescendo som går i tvärs mot textens dystrare historia.

Boeoes Kaelstigen tar farväl med en tillbakalutad elektronisk låt som skulle kunna vara hämtad från Christian Falks Quel Bordel.

MCC (som bland annat innehåller Martin Persner från Ghost) gör i Sway en låt som låter väldigt mycket Ghost men också en del neofolkiga Rome. Jag önskar att MCC kunde bli ännu mer storslagna.

Blanck Mass album World Eater innehåller mycket välorganiserat oljud. Jag valde länge mellan Rhesus Negative och Silent Treatment. Båda är lika bra men just nu (jag bytte låt igen medan jag skrev den här korta texten om listan) vinner Silent Treatment tack vare körerna i början och att låten känns mer kaotisk.

Det är plattan i mattan som, som vanligt, gäller för Fixmer/McCarthys Chemical. Douglas McCarthy är även aktuell i nya bandet Black Line. Missa inte!

Händerna mot himlen. Jacques Greene To Say bygger långsamt upp mot ett söndagssläpigt crescendo som aldrig riktigt kommer.

Frondas 811103 är så mycket hård Promoe. Bra!

Coldcut har gjort årets bästa dub-låtar i Divide and Rule och Robbery. Själv tycker jag inte att resten av fullängdaren lever upp till potentialen i de här båda singlarna. Divide and Rule vinner tack vare Lee ”Scratch” Perry och Junior Reid.

Ossler fortsätter släppa helgjutet album efter helgjutet album. Här tycker jag att Helsingborg når högst men det är kanske bara min nostalgi. Se mina bilder från hans fantastiska spelning på Debaser Strand.

Gamle Dogflesh-sångaren JK Flesh är tillbaka på ett antal spår tillsammans med de brittiska galningarna The Bug och Earth. Tunga Dog är min favorit.

Jag kallade Lastkaj 14 trallpunks-black metal när jag diskuterade albumet med min kompis skivrecensenten. Bästa svenska punkalbumet hittills i år.

Ulvers Angelus Novus är norsk black metal när den är som bäst gammal och storslagen med inga spår av black metal kvar i musiken.

Nu när Invasion övergav det svenska året är Dnr & Do:s Nollsju en överraskande bra ersättare.

Biospheres The Petrified Forest kryper långsamt in i en mörk skog men det är Black Mesa med de släpande samplingarna om öknen som skapar flest bilder i huvudet.

Cecilia Nordlunds skavande, i ditt ansikte-projekt med det genialiska namnet Fullmånen från helvetet inleder ep:n med svävande Snö. Jag fastnar där.

Team Rockit tar vidare det långsamt episka i Permafrost.

På min våg med Simon Emanuel är en av de låtar jag lyssnat på mest i år. Svensk rap med körer och hetsig beat.

Slowdive är tillbaka efter 22 år med storslagen eterisk rock. Ett mycket bra album.

Allvaret ställer den rimliga frågan ”Varför fortsätta kämpa när man kan ge upp”. Mitt i natten-tvivel-svartrock som är mer punk än goth.

Jag har inte varit jättetänd på de senaste Thåström-albumen. Men här händer det något. Kanske är det bara för att han har lämnat Stockholm och Europa för USA. Ser fram emot albumet med tillbakahållen entusiasm.

Bam Spacey släppte ett av de bästa svenska dansalbumen förra året, Eden. Nu har Matti Wall tagit avslutningsspåret Studio och gjort en utdragen vacker ambient-historia av den.

För fem år sedan släppte västkust-EBM-bandet Spark! albumet Hela din värld som kom att bli den sista fullängdaren med Stefan Brorsson bakom micken. Nu är Stefan tillbaka med ett nytt EBM-projekt, det otroligt svårgooglade Impulskontroll. Det här är bra!

Todd Terje har plockat upp den 35 år gamla norska danssingeln Maskindans med Det Gylne Triangel. Hippt! Och det funkar. Bra. Det är inget fel på originalet heller.

Min stora sorg sjunger ”Du behöver mig” och jag tänker på Titiyo och Christian Falk. Stort!

Förra året släppte Aina Myrstener Cello fina albumet Cellomusik II. På Remix EP kläs några av låtarna om i passande dansanta dräkter.

Johan Jonk Stenström tipsade om hetsiga Technique av Mai Lan. En låt som skulle funkat bra för Leila K. Även inledningsspåret på EP:n är bra. Den låter mer franskt tillbakalutad.

Timo Räisänens släpiga Kampen och härligheten trampar framåt genom Sverige och utdelar beröm med en öppen handflata.

Avslutningsvis gubbgothsupergruppen The Eden House med viskande framförd sång, plockande gitarrer och en uppåtsträvande sångstruktur. Klassiskt.

  • Hjelle Du borde vara tacksam
  • Gidge Midra
  • Shackleton & Vengeance Tenfold Five Demiurgic Options
  • Peter Morén En framtida vision av en skyddslös kommunikation / Myterna om sej själv
  • Drab Majesty Forget Tomorrow
  • Magnus Carlson Det brinner i bröstet (BreakMyHeart Mix)
  • Texas Let’s Work It Out
  • Little Jinder Kvicksand
  • Boeoes Kaelstigen Remember feat. Name the Pet (Finale)
  • MCC [Magna Carta Cartel] Sway
  • Blanck Mass Silent Treatment
  • Fixmer/McCarthy Chemicals (Original Mix)
  • Jacques Greene To Say
  • Fronda 811103
  • Coldcut Divide and Rule feat. On-U Sound, Lee “Scratch” Perry, Junior Reid, Elan, Adrian Sherwood
  • Ossler Helsingborg
  • The Bug Vs Earth Dog feat. JK Flesh
  • Lastkaj 14 Blädderfilmer
  • Ulver Angelus Novus
  • Dnr & Do Nollsju
  • Biosphere Black Mesa feat. Leslie Howard
  • Cecilia Nordlund & Fullmånen Från Helvetet Snö
  • Team Rockit Permafrost
  • Simon Emanuel På min våg
  • Slowdive Don’t Know Why
  • Allvaret 02:53
  • Thåström Utanför Old Point Bar
  • Bam Spacey Studio (Matti Wall Cover)
  • Impulskontroll Den Andre
  • Todd Terje Maskindans feat. Det Gylne Triangel
  • Min Stora Sorg Canta mami
  • Aina Myrstener Cello Oriens (The Rice Twins Remix)
  • MAI LAN Technique
  • Timo Räisänen Kampen och Härligheten
  • The Eden House 12th Night

Pressbild av Gidge fotograferad av Vilma Larsson.