Closer to God

Redan på The Streets magiska debutalbum Original Pirate Material hyllade han housepionjärerna i melankoliskt återblickande Weak Become Heroes.

”Out of respect for Johnny Walker, Paul Oakenfold, Nicky Holloway
Danny Rampling and all the people who gave us these times …
For all the heroes I met along the way
(We all sing, we all sing, sing)”

The Streets

Sedan dess har jag samlat nostalgiska danslåtar, house, hardcore, jungle och så vidare, som uttryckligen åkallar forna tiders backanaler.

”House music takes away all your pain
All your heartaches
All your strains
And then you realise there was a spirituality inside of it
That you could actually get closer to god”

Knee Deep & DJ Spen

Det jag tycker är intressant här är att ända sedan Kraftwerk har elektronisk dansmusik varit framtidens musik. En musik som är på väg in i en oviss men euforisk framtid, när den inte har protesterat mot drakoniska lagar som inskränkt kulturen.

Att den musiken, den framtiden, sakta men säkert blir en dåtid är intressant.

Det är ett sätt att se att det inte är historien som flödar förbi dig, det är du som flyger genom framtiden.

”Started missing daylight
Knew I had to stop raving
Woke up, came back to life, got reincarnated”

Jacques Greene
  1. The Streets ”Weak Become Heroes (Röyksopp’s Memory Lane Mix)”
  2. The 2 Bears ”Heart of the Congos”
  3. Marshall Jefferson ”Lock The Doors (DAN.K’s Chicago Remix)”
  4. Jacques Greene ”Night Service”
  5. Audio Bullys ”The Scene (Low Steppa Remix)”
  6. Knee Deep & DJ Spen ”Gotta Have House (Do You Remember) feat. Biblical Jones (Knee Deep Anthem Mix)”
  7. Chino ”Raw and Rugged”
  8. Unglued & MC Conrad ”Born In ’94 (Pirate Radio Mix)”
  9. No_4mat ”1992”
  10. Christos Fourkis ”Hymn to House (Mike Ltrs Sunset Remix)”
  11. Click Click ”Muzic Was My First Love”

De 30 bästa låtarna 2010–2019 enligt Mia Frostvide

Under flera år musiktwittrade jag på kontot @Synthlobbyn och gjorde ett försök att täcka in och diskutera allt som kunde tänkas rymmas inom genren elektronisk musik.

I dag känns själva termen närmast daterad, och ambitionen som en typ av avancerat självskadebeteende. Hela grejen med att göra tema-, topp- och årslistor blev lite för mycket ”all work and no play”. Så jag blev ”a dull girl”, och slutade plötsligt lista min musik. Så detta är en tillfällig comeback.

De första fem åren av perioden lyssnade jag ärligt talat på alldeles för mycket musik som ingen borde varken ha gjort eller släppt. Å andra sidan fick det mig att fundera på begreppet ”bra musik” och omvärdera min syn på vad det är. Bra musik kan vara tråkig och dålig musik rolig. Jag blev ofta i diskussioner i samband med mina musikpostningar tillrättavisad om genrer och ofta började samtalen handla om artisterna/bandens image (vem kunde ana den utvecklingen på Twitter?).

Lika ofta som black metal-band förväntas vilja bränna stavkyrkor och hånglar med Satan, förväntas hårdsynthband bestå av uniformsklädda germanofiler som hellre vill äga en stridsvagn än en husvagn.

Lusten till att prata offentligt om musik försvann successivt då allt blev ett slags ställningstagande kring rätt och fel, snarare än kring vad musiken väcker för känslor och betyder för den som lyssnar. Och med det minskade också mitt behov av att lyssna på ”allt” (och bara inom ”min egen” genre).

Jag gillade vid den tiden särskilt hård EBM, så kallad aggrotech/hellectro. Ju mer suspekt och brötigt, desto gladare blev jag. Särskilt pepp blev jag av höra på arga mexikanska små män med pandasminkade ögon när de väste otidigheter på spanska, engelska och tyska.

Men jag var också en stor fan av allt från futurepop till darkwave. Lite gammel-kraut och belgiska body-duos som populariserat talet 242 var förstås självklart. Det mesta gick an. Brittiska djuraffärspojkar med koner på huvudet, slovenska på skoj-nationalister som gjorde filmmusik till en finsk scififilm om nazisterna på baksidan av månen kunde förekomma.

Suspekt instrumentalmusik inspirerade av ritningar över ett postapokalyptiskt Karlstad blandades med mumlig art pop av hipstertjejer med ikonkomplex, dansgolvsfjäskig synthpop av tvålfagra britter och hissmusik för alla våningar ner till helvetet. Soundtrack till jordens undergång ena dagen och finstämd elektronisk naturlyrik av norska röksvampar den andra.

Jag stod lika gärna med 3D-glasögon på Skeppsholmen och tittade på velodromanimationer & överåriga tyska farbröder i självlysande lycradräkter, som jag dansade mig svettig till korstågs-EBM och svenska Star Trek-plojband på gothfestival i Leipzig.

Nu kan jag möjligen hävda att jag minsann såg Kite både i ett tält i Arvika och i ett gammalt slakthusområde med ölkladdigt golv innan de sålde ut Dramaten.

Så hur kom jag ut på andra sidan 10-talet efter att ha fäktat mig fram genom denna djungel av musikintryck? Inte så mycket klokare!

Vad hände med dubstep och häxhouse? Kan det vara så att Depeche Mode verkligen inte gjort en enda låt de senaste tio åren som känns ens vagt intressant? Hur slutade jag älska alla låtar som innehöll ord som blitzkrieg och mädchen in uniform och började lyssna på sydafrikansk electrohiphop och amerikansk sadcore med en lolita som sjunger om att titta på medan hennes pojkvän spelar videogames? Jag vet inte, men jag använder oftare order eklektisk än elektronisk när jag pratar om musik nu för tiden. Det mesta jag lyssnade på har inte åldrats med värdighet så det har jag förmodligen till stor del tvingat mig att glömma.

Av det som blev kvar till soundtracket för mitt tiotal går säkert det mesta att dansa, gråta, hångla, slåss och invadera länder till. Allt handlar om humör och personlighet snarare än om musikens uppviglande inverkan.

Lyssna på hela listan här.

  • Daft Punk, Pharrell Williams, Nile Rodgers ”Get Lucky”
  • M83 ”Midnight City”
  • Robyn ”Dancing On My Own”
  • Crystal Castles, Robert Smith ”Not In Love (Radio Version)”
  • IAMX ”I Come With Knives”
  • Kite ”Wishful Summer Night”
  • Covenant, Necro Facility ”Lightbringer”
  • Owl Vision ”Doomster”
  • Lissi Dancefloor Disaster ”Singing My Heart Out”
  • Lana Del Rey ”National Anthem”
  • ME THE TIGER ”Ambulance Disco Light”
  • Ladytron ”Destroy Everything You Touch”
  • Hurts ”Lights”
  • Pet Shop Boys ”Vocal”
  • Strangers ”Something New”
  • Systraskap ”Wear it like you deserve it (Karin Park Remix)”
  • Florence + The Machine ”Hunger”
  • M83, Susanne Sundfør ”Oblivion”
  • Kate Boy ”Northern Lights”
  • Zola Jesus ”Hikikomori”
  • Curxes ”Creatures”
  • Vile Electrodes ”Empire of Wolves”
  • Full Of Keys ”All the Roses”
  • Henric de la Cour ”Chasing Dark”
  • Psy’Aviah ”Ok”
  • Rein ”(You Call It) Democracy”
  • Die Antwoord ”Xp€n$IV $H1t”
  • Spark! ”Ett Lejon I Dig”
  • Hocico ”Bite me!”
  • Faderhead ”Fistful of Fuck You”

Mia Frostvide är Synthlobbyn.

De 31 bästa låtarna 2010–2019 enligt Joakim Granlund

Eftersom det är en omöjlig uppgift att sammanställa de trettio bästa låtarna från tio år gjorde jag det någorlunda enkelt för mej.

Jag gick igenom mina årslistor för att hitta melodierna som har präglat de sista åren för mig.

Jag hade lika gärna kunnat ta 30 låtar från Zeon Light-släppen, för jag har dels lyssnat på dom så mycket, men också för att det är så oerhört mycket bra musik som jag är väldigt glad för att ha fått möjlighet att få ut på ett eller annat sätt.

Jag hade också kunnat tagit musiken som präglade Psykjunta. Festivalen på Tyrolen i Blädinge som levde mitt liv i tre ljuvliga somrar 2013–2015. Men det var en plats och en tid som lever i minnet på ett annat sätt.

De här 31 (jag vet) låtarna har i många fall varit brända på cd-r-skivor för bilsemestrar, vilket är ett svårslaget sätt att lyssna på musik. Nu när jag funderar på ett nytt bilköp och det saknas cd-spelare i bilarna blir jag rädd för att göra en lista på Spotify är tyvärr (ännu) inte riktigt samma sak om man inte har det starka psyket att hålla sej till 20–25 låtar per lista.

Alla dessa låtar är den bästa låten på olika vis. Just som jag vill ha det.

Lyssna på hela listan här.

  • Angel Olsen ”Unfucktheworld”
  • Ant Wan ”Legend”
  • Ariel Pink ”Bright Lit Blue Skies”
  • Bibio ”Curls”
  • Bill Callahan ”Too Many Birds”
  • Caribou ”Can’t Do Without You”
  • D’Angelo ”Till It’s Done (Tutu)”
  • David Bowie ”Where Are We Now?”
  • Dean Blunt, Inga Copeland ”The Narcissist”
  • Differnet, Unai ”The Evaporites”
  • Dungen ”Marken Låg Stilla”
  • Enhet För Fri Musik ”När Ska Min Själ Finna Ro”
  • FKA twigs ”Two Weeks”
  • Homemade Weapons ”Red Tide”
  • Isan ”Napier Deltic”
  • Jarse ”Korpikuusen”
  • Junior Boys ”You Say That”
  • King Creosote, Jon Hopkins ”Bubble”
  • King Krule ”Dum Surfer”
  • Lambchop ”The Hustle”
  • Laura Mvula ”Green Garden”
  • Motormännen ”ABC-staden (djup version)”
  • Nick Cave & The Bad Seeds ”Jubilee Street”
  • Paddington DC ”Your Time Your Life”
  • Rihanna, Drake ”Work”
  • Skeppet ”Längre Bort”
  • Sleaford Mods ”Tied Up in Nottz”
  • Slug † Christ ”Don’t Understand”
  • Teenage Fanclub ”Baby Lee”
  • Wild Beasts ”Wanderlust”
  • Yung Lean ”Red Bottom Sky”

Joakim Granlund var en av grundarna av Psykjunta och driver Zeon Light.

De 30 bästa låtarna 2010–2019 enligt Patrik Hamberg

Under 2010-talet har Spotify hjälpt mig att stirra djupare in i min egen musikaliska navel.

Det har gjort att jag nästan helt tappat kontakten med gitarrbaserad musik, oavsett om den drar mot pop eller rock. Sakta men säkert har mitt lyssnande blivit mer och mer fokuserat på hiphop, soul och funk. Även om jag upplever det som en personlig trend verkar det stämma någorlunda med omvärlden. Hiphopen och dess influenser har dominerat 2010-talet på topplistorna.

Ett par tre låtar som jag ville ha med på listan har försvunnit från Spotify (till exempel Sjukstugans ”Smutsa ner”). Några låtar, ”Uptown Funk” och ”Happy” till exempel, som jag lyssnat flitigt på under 10-talet har jag eller omvärlden lyssnat sönder så de fick stanna utanför av den anledningen.

För att göra urvalet något enklare valde jag direkt bort de låtar som inte doftade åtminstone lite funk. All gitarrbaserad musik åkte med andra ord raka vägen ner i papperskorgen trots att jag gillat band som Les Big Byrd, Bäddat för trubbel och Torture Division lika mycket som alla andra. Men det är trots allt funken som styr mina steg. Det måste höras.

Här kan du lyssna på hela listan.

  • Kendrick Lamar ”King Kunta”
  • Joey Bada$$ ”No. 99”
  • Nas, Kanye West ”Cops Shot The Kid”
  • Rikard ”Skizz” Bizzi, Timbuktu, Eye N’I ”Kärlek, funk & solidaritet”
  • Dim Out ”Förort”
  • Kendra Foster, Kelvin Wooten ”Promise to Stay Here”
  • Frank Ocean ”Thinkin Bout You”
  • Anderson .Paak ”The Bird”
  • D’Angelo ”Really Love”
  • Janelle Monáe ”Make Me Feel”
  • Georgia Anne Muldrow ”Personal”
  • Big Boi, Gucci Mane ”Shine Blockas”
  • Rapsody, D’Angelo, GZA ”Ibtihaj”
  • G&D, Georgia Anne Muldrow, Declaime, Aloe Blacc, LaToiya Williams, Ms. Dezy ”Smile”
  • Lady Wray ”Smiling”
  • Aloe Blacc ”I Need A Dollar”
  • Sharon Jones & The Dap-Kings ”Window Shopping”
  • Charles Bradley ”Strictly Reserved for You”
  • Erykah Badu ”Window Seat”
  • Neneh Cherry, The Thing ”Cashback”
  • Michel Dida, Sabina Ddumba, Cherrie, Seinabo Sey, Mapei, Silvana Imam ”Höru Mej Bae (Remix)”
  • Erik Lundin ”Annie Lööf”
  • Silvana Imam, Beatrice Eli ”Shhh”
  • Cleo, Adam Tensta, Broke n Tipsy ”Lika Bra”
  • Beyoncé, JAY-Z ”Drunk in Love”
  • Snoh Aalegra ”Find Someone Like You”
  • Leon Bridges ”Bad Bad News”
  • Amindi, Tessellated, Valleyz, Popcaan, Kranium ”Pine & Ginger (Remix)”
  • Wiley, Stefflon Don, Sean Paul, Idris Elba ”Boasty”
  • Lizzo ”Juice”

Patrik Hamberg var en av grundarna av dagensskiva.com och skriver i dag sporadiskt på funken.se.

De 27 bästa låtarna 2010–2019 enligt Peter Lindberg

Min årstiondebästalista ser ut som den gör för att jag under årtiondets första år läste något som inte nödvändigtvis hade något att göra med musiklyssnande. Det var något om hur vi med stigande ålder tenderar att bli allt mindre öppna för det som är nytt. Jag närmade mig förvisso 40 men kände ingen ångest inför åldrandet. Däremot skrämde mig tanken på att bli mindre mottaglig för nya intryck. Det var något jag aktivt ville bekämpa.

Nästan som en rekyl på denna insikt så slogs jag av att min musikkonsumtion hade stagnerat. Om jag via Last.fm tittar på statistik från 00-talet så var det huvudsakligen samma artister jag lyssnade på år efter år. Flera hade jag lyssnat på sedan 90- eller 80-talet.

Jag började att mata på med ny musik eller sådan som var ny för mig. Nya genrer. Nämnda Last.fm hjälpte mig både att utforska subgenrer och artister inom dessa, samt att rekommendera mig fler utifrån de jag fäste mig vid. Jag använder fortfarande denna fantastiska tjänst, trots att Spotify Discover Weekly delvis automatiserar mitt musikupptäckande.

Det finns ett par artister och band på min 10-talslista som jag har lyssnat på i decennier: PJ Harvey, Mogwai, Daft Punk. I övrigt är det sådana från min egenuppblåsta filterbubbla. Jag kör lite Discover Weekly, jag får tips av någon, jag läser om musik och provlyssnar, jag plockar in förslag från Last.fm, jag fäster mig vid vissa saker, algoritmerna influeras.

Hur min lista hade sett ut om jag inte hade förändrat mitt musiklyssnande kan jag inte veta. Jag har försökt att bredda mig, såväl bakåt i musikhistorien som genom att lyssna på det nya som släpps. Vid slutet av 00-talet hade Last.fm loggat ungefär tvåtusen unika artister. Nu när jag skriver detta är siffran 7590. Det säger kanske inte så mycket om hur väl jag har kunnat diversifiera mitt lyssnande. I slutänden så hänger det på vilken musik jag fäster mig vid: även om jag matar på med ett bredare flöde musik så kanske det ändå inte breddar min smak.

Hursomhelst, det här är en lista där jag har valt den musik som jag fortfarande går i gång på. Dessutom så har jag försökt välja sådant som jag tror kommer funka för mig även en bit in på nästa decennium. Det blev tjugosju stycken när jag bestämt mig för att inte ta med fler spår av en artist.

Jag har inte försökt välja musik som jag tycker är representativ för decenniet eller som har varit av betydande för musikhistorien. Inuti min filterbubbla så kan jag inte riktigt avgöra det.

Jag har inte heller rankat spåren, så ordningen är en som jag tycker funkar att lyssna på från början till slut.

Här är min lista, jag hoppas att du upptäcker något du gillar där.

  • WU LYF ”Summas Bliss”
  • Frank Ocean ”Ivy”
  • Feu! Chatterton ”Côte Concorde”
  • Kate Tempest ”Europe Is Lost”
  • Mogwai ”Death Rays”
  • Säkert! ”Dian Fossey”
  • Alex Ebert ”Truth”
  • Dolce ”Vårvisa”
  • Vasas flora och fauna ”Om jag nånsin far till Jakobstad igen”
  • Foxygen ”Cosmic Vibrations”
  • Daft Punk ”Within”
  • Shabazz Palaces ”A treatease dedicated to The Avian Airess from North East Nubis (1000 questions, 1 answer)”
  • Digits ”Love Is Only Affection”
  • Bowerbirds ”This Year”
  • PJ Harvey ”In The Dark Places”
  • Andrew Bird ”Manifest”
  • Connan Mockasin ”It’s Choade My Dear”
  • First Aid Kit ”When I Grow Up”
  • Alex Cameron ”Take Care of Business”
  • Odd Beholder ”Landscape Escape”
  • SKYGGE ”Magic Man”
  • Anika ”Yang Yang”
  • Kevin Morby ”Hail Mary”
  • This Is The Kit ”Waterproof”
  • Timber Timbre ”Black Water”
  • Ólafur Arnalds, Nils Frahm ”20:17”
  • Bass Drum of Death ”Get Found”

Peter Lindberg utvecklar mjukvara för konsultbyrån Fleecelabs.