De 27 bästa låtarna 2010–2019 enligt Peter Lindberg

Min årstiondebästalista ser ut som den gör för att jag under årtiondets första år läste något som inte nödvändigtvis hade något att göra med musiklyssnande. Det var något om hur vi med stigande ålder tenderar att bli allt mindre öppna för det som är nytt. Jag närmade mig förvisso 40 men kände ingen ångest inför åldrandet. Däremot skrämde mig tanken på att bli mindre mottaglig för nya intryck. Det var något jag aktivt ville bekämpa.

Nästan som en rekyl på denna insikt så slogs jag av att min musikkonsumtion hade stagnerat. Om jag via Last.fm tittar på statistik från 00-talet så var det huvudsakligen samma artister jag lyssnade på år efter år. Flera hade jag lyssnat på sedan 90- eller 80-talet.

Jag började att mata på med ny musik eller sådan som var ny för mig. Nya genrer. Nämnda Last.fm hjälpte mig både att utforska subgenrer och artister inom dessa, samt att rekommendera mig fler utifrån de jag fäste mig vid. Jag använder fortfarande denna fantastiska tjänst, trots att Spotify Discover Weekly delvis automatiserar mitt musikupptäckande.

Det finns ett par artister och band på min 10-talslista som jag har lyssnat på i decennier: PJ Harvey, Mogwai, Daft Punk. I övrigt är det sådana från min egenuppblåsta filterbubbla. Jag kör lite Discover Weekly, jag får tips av någon, jag läser om musik och provlyssnar, jag plockar in förslag från Last.fm, jag fäster mig vid vissa saker, algoritmerna influeras.

Hur min lista hade sett ut om jag inte hade förändrat mitt musiklyssnande kan jag inte veta. Jag har försökt att bredda mig, såväl bakåt i musikhistorien som genom att lyssna på det nya som släpps. Vid slutet av 00-talet hade Last.fm loggat ungefär tvåtusen unika artister. Nu när jag skriver detta är siffran 7590. Det säger kanske inte så mycket om hur väl jag har kunnat diversifiera mitt lyssnande. I slutänden så hänger det på vilken musik jag fäster mig vid: även om jag matar på med ett bredare flöde musik så kanske det ändå inte breddar min smak.

Hursomhelst, det här är en lista där jag har valt den musik som jag fortfarande går i gång på. Dessutom så har jag försökt välja sådant som jag tror kommer funka för mig även en bit in på nästa decennium. Det blev tjugosju stycken när jag bestämt mig för att inte ta med fler spår av en artist.

Jag har inte försökt välja musik som jag tycker är representativ för decenniet eller som har varit av betydande för musikhistorien. Inuti min filterbubbla så kan jag inte riktigt avgöra det.

Jag har inte heller rankat spåren, så ordningen är en som jag tycker funkar att lyssna på från början till slut.

Här är min lista, jag hoppas att du upptäcker något du gillar där.

  • WU LYF ”Summas Bliss”
  • Frank Ocean ”Ivy”
  • Feu! Chatterton ”Côte Concorde”
  • Kate Tempest ”Europe Is Lost”
  • Mogwai ”Death Rays”
  • Säkert! ”Dian Fossey”
  • Alex Ebert ”Truth”
  • Dolce ”Vårvisa”
  • Vasas flora och fauna ”Om jag nånsin far till Jakobstad igen”
  • Foxygen ”Cosmic Vibrations”
  • Daft Punk ”Within”
  • Shabazz Palaces ”A treatease dedicated to The Avian Airess from North East Nubis (1000 questions, 1 answer)”
  • Digits ”Love Is Only Affection”
  • Bowerbirds ”This Year”
  • PJ Harvey ”In The Dark Places”
  • Andrew Bird ”Manifest”
  • Connan Mockasin ”It’s Choade My Dear”
  • First Aid Kit ”When I Grow Up”
  • Alex Cameron ”Take Care of Business”
  • Odd Beholder ”Landscape Escape”
  • SKYGGE ”Magic Man”
  • Anika ”Yang Yang”
  • Kevin Morby ”Hail Mary”
  • This Is The Kit ”Waterproof”
  • Timber Timbre ”Black Water”
  • Ólafur Arnalds, Nils Frahm ”20:17”
  • Bass Drum of Death ”Get Found”

Peter Lindberg utvecklar mjukvara för konsultbyrån Fleecelabs.

Låtar som betydde lite extra för Niclas Holmqvist 2010–2019

Jag fastnade i uppgiften att välja ut de bästa låtarna från de senaste tio åren. Det vet jag ingenting om. Jag lyssnar inte på det sättet, inte analytiskt, jämförande och betygsättande. Däremot kan jag analysera de låtar som fastnar och betyder något för mig, för att inte tala om de låtar som jag starkt ogillar. Varför gillar jag dem? Varför är de skitdåliga? Men det tänker jag inte göra, utan här presenterar jag raskt listan med 36 låtar som betydde lite extra 2010–2019.

Eller raskt förresten.

Mycket av mitt lyssnande genom åren har cirklat runt livespelningar. Jag går kanske inte på jättemånga, men lyssnar mycket inför dem och efter dem. Gräver och letar vidare. Eftersom väldigt många av de konserter jag har sett de senaste tio åren har varit med band som hade sina storhetsperioder för mer än tjugo–trettio år sedan och inte släppt någon ny musik sedan dess, så får de inte vara med på listan. Här finns bara musik som gavs ut under 2010–2019. Däremot syns associationer och nätverk.

Livekonserter 2010–2019

Bob hund (x2), Swans (x3) och Michael Gira (solo), Killing Joke (x2), Current 93 (x2), Laurie Anderson (äntligen), Psychic TV/PTV3, The Jesus and Mary Chain, Union Carbide Productions, Pixies (x2), Sparks (x2), Madness, Peter Murphy (Bauhaus 35, lysande), Peter Murphy (Bauhaus 40, värdelös), Fields of the Nephilim (urtrist), DAF, KMFDM, Nitzer Ebb, Die Krupps, Laibach (x3), Kraftwerk, Skinny Puppy, Gary Numan, OMD, Einstürzende Neubauten (x2), Blixa Bargeld, David Eugene Edwards & Alexander Hacke, My Bloody Valentine (med nytt album), Sophia (sångaren från fantastiska The God Machine), Detroit Cobras, Mogwai (Atomic), Sigur Rós, Svenska Akademien (comebackturné), The Knife (avskedsturné), Madonna (!), Dead Can Dance (Barcelona, fantastisk) och Dead Can Dance (Prag, sådär) och en allra sista konsert med Freddie Wadling. 

Men det där är ju bara gammal musik! Såg du inget nyare? Jodå … Boris, Chelsea Wolfe, Myrkur, Blood Red Shoes, King Dude och Sólstafir.

Någonstans där växte listan fram. Lite gammalt, lite nytt. Vad saknas? Ordkonstnärer på olika språk. Svenska band som staplar ord och fraser och berättar om den samtid som jag växt upp i och fortfarande lever med. Mörka berättelser och depression. Dystopier och politisk uppgivenhet. Visionärer som gärna gör konceptplattor (jag älskar konceptplattor) och/eller kryddar med ritualmagi. Starka kvinnliga röster och erfarenheter. Och så Maynard James Keenan i olika kostymer.

Två av decenniets bästa plattor släpptes 2016, Kate Tempests ”Let the eat Chaos” och Kiss the anus of a black cats ”To live vicariously”, men jag hittade dem inte förrän 2019.

Och varför betydde de här låtarna lite extra för mig då? Nej, orkar faktiskt inte gå in på det, tänker gå in i 2020. Fråga mig någon gång i stället.

Här är listan.

  1. Sólstafir ”Ótta”
  2. Bob Hund ”Det överexponerade gömstället”
  3. Kent ”La Belle Epoque”
  4. Mattias Alkberg ”Dementorerna”
  5. Den svenska björnstammen ”Vart jag mig i världen vänder”
  6. Trentemøller ”My Dreams”
  7. Hypnopazuzu ”Magog at the Maypole”
  8. Nick Cave and the Bad Seeds ”Girl in Amber”
  9. Leonard Cohen ”You Want It Darker”
  10. Kiss the anus of a black cat ”To Live Vicariously”
  11. Jane’s Addiction ”Irresistible Force”
  12. A Place to Bury Strangers ”You are the one”
  13. Stromae ”Formidable”
  14. Puscifer ”Tumbleweed”
  15. The Dead Weather ”The Difference Between Us”
  16. Madness ”The Liberty of Norton Folgate”
  17. The Specials ft. Saffiyah Khan ”10 Commandments”
  18. Einstürzende Neubauten ”Der 1. Weltkrieg (Percussion Version)”
  19. PJ Harvey ”On Battleship Hill”
  20. Kate Tempest ”Europe is Lost”
  21. M.I.A. ”Borders”
  22. Holly Herndon ”Eternal”
  23. Myrkur/Chelsea Wolfe ”Funeral”
  24. Chelsea Wolfe ”Carrion Flowers”
  25. Jennie Abrahamson ”To the water”
  26. Cecilia Nordlund och Fullmånen från helvetet ”Kuken II”
  27. True Moon ”Sisters in Arms”
  28. Panda Da Panda ”Spegelen”
  29. Hurula ”Järnvägsbron”
  30. Anna von Hausswolff ”Mountains Crave”
  31. Swans ”Eden Prison”
  32. Pere Ubu ”The Road Ahead”
  33. Covenant ”The Road”
  34. A Perfect Circle ”The Doomed”
  35. TOOL ”Invincible
  36. Jinjer ”Pisces”

Niclas Holmqvist är långvarig musiktipsare på dagensspotifylista.net.